GREKLANDRESAN #hayatinetworkrefugee

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.24.18

20 Okt GREKLANDRESAN #hayatinetworkrefugee

Vi valde att åka till Aten av flera anledningar. Dels hade vi redan etablerat kontakter där och vi visste därför att vi med deras erfarenhet och hjälp, skulle kunna göra ett oerhört effektivt jobb under vår vistelse. Aten är dessutom en stad som de flesta flyktingar passerar. Alla de som kommer med båtar, via till exempel Turkiet, passerar till slut Aten för att ta sig vidare med tåg och bussar. På så sätt kunde vi också följa dem en bit på vägen.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.27.12

Vi anlände till Aten en torsdag eftermiddag och satte igång vårt arbete direkt. Samma dag hade den grekiska staten valt att flytta en stor del av de flyktingar som höll på Victoria Square (ett stort torg i staden), till en stor idrottsarena i stadens utkanter. Arenan byggdes i samband med OS 2004 och har stått oanvänd sedan dess.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 01.24.21

Vad vi gjorde direkt var att lokalisera var flyktingarna befann sig, vilket visade sig vara i princip överallt. De kom med båtarna i hamnen, vissa drog omkring på gatorna för att ta sig vidare med bussar. De flesta har som mål att ta sig via Makedonien till Tyskland eller vidare norrut. Vi var även och besökte flera andra flyktingläger.

Vi insåg ganska snabbt att vi skulle stöta på ett visst motstånd. Det var inte populärt att vi, som kommer utifrån, skulle få en insyn i deras arbete. Till att börja med finansieras dessa läger av den grekiska staten, som i sin tur får bidrag från övriga Europa. Vad de bidragen användes till vet vi ärligt talat inte. För det vi såg var långt ifrån finansierat av bidrag. Därutöver var de väldigt oorganiserade. Vi var de enda på plats som inte var från grekiska myndigheter eller hjälporganisationer, som fick möjlighet att besöka dessa platser. För även om flyktingarna är där på frivillig basis är de bevakade av poliser, samt avskärmade från omvärlden med hjälp av stora grindar. Vi tilläts inte ta kort eller prata med flyktingarna, troligtvis på grund av att grekiska myndigheter inte vill visa att de inte hade läget under kontroll. Efter mycket om och men och flertalet diskussioner, lyckades vi få tillstånd att fortsätta besöka ett av lägrena. Andra vägrade helt enkelt släppa in oss.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 01.00.10

Där vi väl blev insläppta var det kaos. Om du sätter 1200 pers i en stor gympasal med tillgång till ca 6 toaletter och några fåtal duschar med iskallt vatten, kan du kanske tänka dig.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 01.06.17

Människor som inte fått duscha eller byta kläder på flera veckor. Odören låg i luften och kändes som att det knappt fanns något syre kvar i lokalen. Barn som grät otröstligt. Alla låg huller om buller på golvet eller i tält.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.24.18

Volontärer arbetade dygnet runt, men det var ändå inte tillräckligt. Vår käre Konstantionos Polychronopoulos och hans medarbetare var dem som lagade och serverade mat till alla dessa människor. Hade de inte gjort det, hade  flyktingarna fått varit utan mat. Det fanns dessutom frivilliga läkare på plats som behandlade de med störst behov.

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.23.24

Utifrån vad vi såg var det i princip bara volontärer som gjorde att det gick runt, eller det gjorde det inte men de gjorde så gott de kunde. Ju fler dagar som gick desto fler myndighetspersoner kom på plats och bevakningen blev strängare, men situationen blev knappast till det bättre. Men då bör det tilläggas att vi var där de tre första dagarna. Hur det ser ut idag kan vi inte uttala oss om.

Däremot ska grekiska folket ha en stor eloge för att ha öppnat sina hjärtan. Så många människor som ständigt kom och lämnade av kläder och andra förnödenheter, men huruvida de distribuerades till de som behövde låter vi vara osagt.

Vi gjorde så att vi checkade av behovet som fanns, både där och för de som befann sig på gatorna. Med hjälp av vår tolk och gode vän Ahmad Edris besökte vi flertalet grossister för att inhandla förnödenheter som t ex underkläder, t-shirtar, strumpor, tvål etc (för att se exakt vad vi köpte se tidigare inlägg).

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.22.40

Vi valde dels att ge till de som befann sig på gatan. Allt de ägde och hade var den ryggsäck som var och en bar med sig. Den fungerade även som kudde för de som försökte få lite sömn i sig, på en parkbänk eller direkt på gatan.

Vid idrottsarenan vägrade de till en början att släppa in oss och menade att vi kunde lämna förnödenheterna vid grinden så skulle de ta hand om det. Efter långa förhandlingar och sura miner tilläts vi komma in, som de enda på plats som inte var från grekiska myndigheter eller grekiska volontärer. Det var hela tiden självklart för oss att vi skulle distribuera förnödenheterna själva för att vi skulle kunna säkerställa att hjälpen i själva verket nådde fram. Men också för att kunna garantera det till de som varit med och stöttat och bidragit hemifrån Sverige.

Det vi bär med oss därifrån är inte de saker vi köpte, utan alla dessa historier vi fick höra, de underbara människorna vi fick träffa och att vi lyckades sätta ett leende på mångas läppar. Och vilka eldsjälar det finns, människor som Konstantinos eller som Ahmed och många andra som viger sitt liv åt det här. Vad vi gjorde var bara en bråkdel av vad många andra gör och för det ska de hyllas! Det är vår medmänsklighet att bry oss, att visa kärlek och framför allt att ta hand om varandra!

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.24.45

Vårt första välgörenhetsprojekt är därmed avklarat. Vi vill passa på att tacka alla som varit med och följt det här projektet, stöttat eller bidragit på sitt lilla vis.

Fler projekt är på gång, så vi säger:

På återseende!

Skärmavbild 2015-10-20 kl. 00.23.52

Mvh

HAYATI NETWORK

 

 

 

 

 

 

Dalila Megdiche Mouaid
da__lila@hotmail.com
Ingen kommentar

OBS! Du är inte anonym när du kommenterar. Din IP adress sparas och kan spåras!